BREV TILL EN ANONYM MEDBORGARE FRÅN ETT OKÄNT LAND

Traducción (con ayuda del traductor de Google) de mi carta en español del 13 de febrero de 2026. Si hay frases mal traducidas, ruego que me lo digan, para hacer las correciones necesarias. En este caso yo he corregido algunos errores de Google, puesto que sé sueco. La inteligencia artificial jamás va a ser tan efectiva como un ser humano.

Översättning (med hjälp av Google Översätt av mitt brev på spanska från 13 februari 2026. Om det finns några fel översatta fraser, vänligen meddela mig så att jag kan göra nödvändiga korrigeringar. I det här fallet rättade jag själv en del av Googles fel eftersom jag kan svenska. Artificiell intelligens kommer aldrig att vara lika effektiv som en människa.

Hej, min kära medborgare;

Jag skriver det här brevet eftersom jag (för tillfället) inte kan komma på vem jag ska skriva till. Om jag skriver till en berömd politisk ledare kommer hen aldrig att läsa det. Mottagaren skulle inte ens veta om det, eftersom något säkerhetsfilter skulle censurera eller ignorera det. För att kommunicera med dem måste man vara på deras nivå, vara välkänd eller ha tillräckligt med pengar för att uppnå en viss status i samhället. Om det hamnade i händerna på en högerledare skulle de kasta det rakt i papperskorgen. Om det hamnade i händerna på en vänsterledare skulle de tvivla på dess ursprung eftersom det finns så många bluffmakare och förrädare i världen att det inte är lätt att lita på en främling, även om vissa kända personer också kan vara förrädare. De är värsta sorten.

Det är därför jag skriver till dig, så okänd som jag är. Jag vet inte vad du tycker eller om du håller med mig. Det spelar ingen roll; det jag vill är att du läser mitt brev. Kanske dessa enkla ord får dig att reflektera. Kanske har våra vägar korsats mer än en gång, kanske har vi aldrig ens varit nära varandra.

Varken du eller jag släpper bomber, inte heller handlar vi med vapen eller droger. Varken du eller jag trakasserar människor för att de inte har vår hudfärg eller för att de talar ett annat språk. Varken du eller jag ger order om att oskyldiga människor ska dö, att barn ska lemlästas eller att de ska dö av hunger eller brist på medicin.

Men du och jag skulle en dag kunna anklagas för vilket brott som helst om vi vågar försvara det som är vårt, särskilt om vi ansluter oss till våra bröder och systrar för att kämpa tillsammans, och ännu mer om vi lyckas inta en synlig position, en ledarroll, eller om vi lyckas göra våra röster hörda av alltför många människor.

Låt mig vara tydlig, när jag säger ledarskap menar jag för en rättvis sak, inte ett gängs nycker eller dess ambitioner, inte heller rika köpmäns falska rättigheter.

Jag föddes i ett avlägset land, därför är jag en invandrare, liksom den stora majoriteten av människor som har flyttat från ett land till ett annat i årtusenden. Kanske är du en invandrare? Om inte, kanske dina föräldrar var det... eller dina mor- eller farföräldrar eller gammelföräldrar... Du vet, det var normalt och till och med en källa till stolthet för många. I vissa länder välkomnades invandrare som "nya grannar" och fick enorma markområden att exploatera, oavsett om dessa marker redan hade ägare. Dessa ägare erkändes trots allt inte som människor. De var "indianer", trots att de aldrig bott i Indien. De var utstötta, eftersom de inte hade rätt till vare sig nationalitet eller ett hemland.

Det fanns tider då miljontals av våra bröder och systrar fördes till andra länder och kontinenter. De tvingades bli invandrare. De fick aldrig ersättning för den skada de utsattes för, vilken var betydande. De fråntogs sin identitet, sin religion, sin kultur och sin mänsklighet; de förvandlades till varor för att tjäna herrar som välsignade kors och avgudar och ropade i tempel att man måste "älska sin nästa som sig själv". Sådana var våra förfäders herrar: medan de bad till Gud och bad om välsignelser och frid för sina själar, piskade de samtidigt sina slavar, förolämpade dem, våldtog deras fruar och döttrar och mördade dem efter behag, eftersom de var deras privata egendom. Det gav dem rätten till allt, gjorde dem mer allsmäktiga än deras egen Gud.

Du och jag har betalat skatt i våra länder. Om du också har korsat gränser har du betalat skatt i ett annat land, inte ditt eget, utan ett du hjälpt. Du har bidragit till dess utveckling, dess säkerhet och alla dess medborgares välbefinnande. Och i gengäld har de ibland förolämpat dig, spottat dig i ansiktet eller viskat – utan att lyfta huvudet – att du har kommit för att "utnyttja" dem, en favoritfras från en galning som leker sig vara kejsare eller Gud. Ja, den som vill erövra alla länder och kontinenter med hjälp av tullar och bomber.

Varken du eller jag är de miljonärer som aldrig har betalat skatt, de som fick pengar från staten, som i sin tur lånade från Internationella valutafonden. Nej, du är inte en av de människor som bröt mot lagar och undkom straff eftersom staten skyddade och gynnade dem. De betalade aldrig sina lån och betalade aldrig för sina brott. Du är inte en av dem.

Inte heller är du en av dem som lånade ut sig till att förtrycka andra medborgare, de de betalade för att skjuta på sitt eget folk och döda med glädje (till och med stolthet) förmodade "röda" eller förmodade brottslingar, utan att ha absolut några bevis. De försvarade "hemlandet och demokratin", den falska demokratin hos mäktiga magnater.

Jag skriver till dig, kära främling, för att jag vill dela min sorg med någon, för att ge dig uppmuntran om du också är ledsen, så att du inte förlorar hoppet – något lätt att säga men svårt att uppnå. Kanske kan vi tillsammans, en dag, förena våra röster och tankar och därmed föra ett budskap om kärlek till alla – den kärlek som bara är känd för dem som offrade sina liv eller dog i fängelse eller i exil för att de kämpade för jämlikhet och social rättvisa.

Du, precis som jag, kanske har trott mer än en gång att det vi lever igenom är en mardröm. Vi vill vakna upp ur den mardrömmen, men samtidigt är vi rädda för att vakna upp och tänka att verkligheten kanske är ännu värre än mardrömmen.

Kan det finnas något värre?

Kommentar: Jag har ännu inte gjort alla nödvändiga korrigeringar, fixar dem så snart som möjligt.

A LETTER TO AN ANONYMOUS CITIZEN OF AN UNKNOWN COUNTRY

Traducción (con ayuda del traductor de Google) de mi carta en español del 13 de febrero de 2026. Si hay frases mal traducidas, ruego que me lo digan, para hacer las correciones necesarias.

Translation (with the help of Google Translate) of my letter in Spanish from February 13, 2026. If there are any poorly translated phrases, please let me know so I can make the necessary corrections.

Hello, dear citizen;

I'm writing this letter because I can't think (for now) who to write to. If I write to a famous political leader, they'll never read it. The recipient wouldn't even know about it, because some security filter would censor or ignore it. To communicate with them, you have to be on their level, be well-known, or have enough money to achieve a certain status in society. If it fell into the hands of a right-wing leader, they'd throw it straight in the trash. If it fell into the hands of a left-wing leader, they'd doubt its origin because there are so many charlatans and traitors in the world that it's not easy to trust a stranger, although some famous people can also be traitors. They're the worst.

That's why I'm writing to you, as unknown as I am. I don't know what you think or if you'll agree with me. That doesn't matter; what I want is for you to read my letter. Perhaps these simple words will make you reflect. Perhaps our paths have crossed more than once, perhaps we've never even been close to each other.

Neither you nor I drop bombs, nor do we traffic in weapons or drugs. Neither you nor I harass people because they don't have our skin color or because they speak another language. Neither you nor I give orders for innocent people to die, for children to be maimed, or for them to die of hunger or lack of medicine.

But you and I could one day be accused of any crime if we dare to defend what is ours, especially if we join our brothers and sisters to fight together, and even more so if we manage to occupy a visible position, a leadership role, or if we manage to make our voices heard by too many people.

Let me be clear, when I say leadership, I mean a just cause, not the whims or ambitions of a gang, nor the false rights of wealthy merchants.

I was born in a faraway country, therefore I am an immigrant, like the vast majority of human beings who have moved from one country to another for millennia. Perhaps you are an immigrant? If not, perhaps your parents were... or your grandparents or great-grandparents... You know, that was normal and even a source of pride for many. In some countries, immigrants were welcomed as "new neighbors" and given enormous tracts of land to exploit, regardless of whether those lands already had owners. After all, those owners were not recognized as human beings. They were the "Indians," even though they never lived in India. They were the outcasts, because they had no right to either nationality or a homeland.

There were times when millions of our brothers and sisters were taken to other countries and continents. They were forced to become immigrants. They were never compensated for the harm done to them, which was considerable. They were stripped of their identity, their religion, their culture, and their humanity; they were transformed into commodities to serve masters who blessed crosses and idols and shouted in temples that one must "love your neighbor as yourself." Such were the masters of our ancestors: while they prayed to God and asked for blessings and peace for their souls, at the same time, they whipped their slaves, insulted them, raped their wives and daughters, and murdered them at will, because they were their private property. That gave them the right to everything, made them more omnipotent than their own God.

You and I have paid taxes in our countries. If you have also crossed borders, you have paid taxes in another country, not your own, but one you helped. You have contributed to its development, its security, and the well-being of all its citizens. And in return, they've sometimes insulted you, spat in your face, or whispered—without raising their heads—that you've come to "take advantage" of them, a favorite phrase of a madman playing at being an emperor or a god. Yes, the one who wants to seize all countries and continents through tariffs and bombs.

Neither you nor I are those millionaires who have never paid taxes, those who received money from the State, which in turn borrowed from the International Monetary Fund. No, you're not one of those people who broke laws and escaped punishment because the state protected and benefited them. They never paid their loans and never paid for their crimes. You're not one of them.

Nor are you one of those who lent themselves to oppressing other citizens, those they paid to shoot at their own people and kill with glee (even pride) supposed "reds" or supposed criminals, without having absolutely any proof. They were defending "the homeland and democracy"—the sham democracy of powerful magnates.

I'm writing to you, dear stranger, because I'd like to share my sadness with someone, to offer you encouragement if you're also sad, to keep you from losing hope—easy to say, but hard to achieve. Perhaps together, someday, we can unite our voices and thoughts and bring a message of love to everyone, the kind of love known only to those who sacrificed their lives or died in prison or in exile for fighting for equality and social justice.

You, like me, may have thought more than once that what we're living through is a nightmare. We want to wake up from this nightmare, but at the same time, we're afraid to wake up, thinking that perhaps reality is even worse than the nightmare.

Could there be anything worse?